Det finns en underbar bild på New York Times webbplats som beskriver hur den personliga integriteten och användarnas sekretess har förändrats över tiden. Det har blivit svårare och svårare för användarna av Facebook att skydda sin personliga information från andra användare, och till och med från icke-användare.

Grundsekretessen på Facebook är obefintlig. Facebook är inte utformat för dig och dina vänner. Det är utformat för att annonsörer och samarbetspartners.

Sedan Facebook öppnade portarna för sina användare har sekretess och personlig integritet sakta men säkert fasats ut till förmån för total kartläggning av dess användare. Till en början följde Facebook samma koncept som när Google lanserar en ny produkt; väldigt få kunde registrera sig och ingenting var offentligt. Nu kan alla registrera sig och skaffa en egen användare, och allting som sparas är offentlig information om inte användaren lägger ner tid och energi på att dölja sina spår. Och inte ens då är informationen privat. Dessutom måste användaren ständigt övervaka sina sekretessinställningar och kontrollera så att informationen som igår var privat gjorts offentligt. Det är nämligen så finurligt utformat att Facebook kan välja att när som helst införa ett nytt användaravtal som automatiskt godkänns av användaren vid inloggning.

Varför är användaravtalet för Facebook utformat på det här viset och vad tjänar Facebook på att sina användare inte skyddar personlig information? Svaret på frågan är: allt!

Richard Stallman har en politisk notis på sin webbplats:

Don’t use Facebook. Facebook permanently records everything you do, even what you look at, even items that are “deleted”. And presumably gives them to the CIA. A timeline shows how Facebook has increasingly shown contempt for privacy.

Det är inte användarna av Facebook som är dess kunder. Användarna betalar ingenting för att använda Facebook. Facebook är gratis. Och det finns stor anledning till det. Kunderna består nämligen av annonsörer och samarbetspartners, och det är genom dessa som Facebook tjänar sina pengar. Användarna är inte deras kunder. Användarna är deras produkt.

Facebook samlar in så mycket information som möjligt om alla som är registrerade. Privat information om vad du heter, vem du är, var du jobbar, dina intressen och vilka vänner du har. Även de senaste bilderna från krogen. Dina politiska åsikter och vad du lyssnar på för musik på Spotify. Facebook är världens största spindel vars affärsidé är att sälja information åt annonsörer som kan nå ut till en specifik målgrupp, och till andra parter som kan dra nytta av all data; statliga myndigheter, företag/arbetsgivare och privatpersoner. Som Richard Stallman kommenterat så säljs informationen mest troligt även åt CIA med flera.

Om du fortfarande tror att Facebook är till för att du och dina kompisar ska kunna dela bilder och korta meddelanden mellan varandra så är det nog dags att tänka om. Det är långt ifrån en slump att det går att använda sin Facebook-inloggning för att digital signera andra tjänster på nätet, som att posta en kommentar på TV4 Play. Facebook vet vem du är, hur din Spotify-lista ser ut och vad du gjorde igår tillsammans med dina vänner. Och Facebook är ett företag. Ett företag som säljer den här information. Det är deras affärsidé.

Om du nu kommit till insikt om att Facebook inte är någonting för dig och du inte vill vara del av processen längre, så går det faktiskt inte att avregistrera sig. Ditt konto tas inte bort bara för att du inaktiverar det. All information, bilder etc. finns kvar. För alltid. Och du kan inte göra någonting åt det och Facebook kommer att fortsätta att sälja din information. Om du aktiverar ditt konto igen två år senare kommer alla dina vänner, bilder etc. fortfarande att finnas kvar. För alltid.

Du är inte kund hos Facebook. Du är deras produkt.

Andra intressanta bloggar om: Facebook, Integritet, Sekretess

Nationalekonomen Niclas Berggren har jämfört hur klyftorna har förändrats mellan år 1994 till 2010, dvs. under det socialdemokratiska maktinnehavet 1994-2006 och under den nuvarande regeringen 2006-2010. Niclas har tittat på den procentuella förändringen i Gini-koefficienten för justerad disponibel inkomst, vilket är ett av många mått som kan användas för att mäta klyftornas storlek.

Inkomstklyftor i Sverige mellan år 1994-2010.

Som vi kan se ökade klyftorna även under socialdemokratiskt maktinnehav. Faktiskt ännu mer än under den nuvarande regeringen. Om vi tittar på det första måttet gini-koefficient för justerad disponibel inkomst kan vi utläsa att klyftorna till och med minskat med fyra procent sedan den nuvarande regeringen kom till makten.

Det vore trevligt med en lite mer nyanserad bild i debatten.

Andra intressanta bloggar om: Ekonomi, Politik